Artikel av Mark Demeuleneere ON4WW „Operating Practice”​
översatt av Tomek SP5XO

​Har någon av oss fått körkort genom att bara klara teoriprovet? Ingen! I Belgien fick man aldrig lära sig hur man genomför radiokontakter. Efter teoriprovet lämnades den nyblivne radioamatören åt sig själv. Det var inte alltid trevligt att höra hur han klarade sig på banden. Om vi fortsätter med analogin till körkort – föreställ dig att du har klarat teorin, fått körkort och redan kör iväg bakom ratten på ett fordon som du sitter i för första gången.
Så här ser situationen ut för nya radioamatörer.

Som alla unga operatörer gjorde även författaren många misstag under de första åren. Han gör fortfarande misstag, men betydligt färre. I den här artikeln vill han förmedla några råd till unga radioamatörer och äldre operatörer om hur man snabbt kan göra framsteg och låta som „pro” på banden. Misstagen berodde ofta på att man efterliknade äldre kollegors mindre goda praxis. Man bör dock inte klandra dem – det har aldrig funnits någon tydlig uppförandekod för amatörbanden.

Vi bör inte underskatta betydelsen av god operatörspraxis. Allt vi sänder kan trots allt tas emot av alla – andra amatörer, lyssnare och olika myndigheter. Den tekniska sidan är bara en del av vår hobby. När vi använder dessa tekniska hjälpmedel för att upprätta radiokontakter går vi in i hobbyens andra aspekt – vi representerar oss själva och vårt land i etern och blir synliga.

För att lyckas med radiokontakter måste vi lära oss att följa några enkla regler. Jag vill bjuda in er att tillsammans bekanta er med operatörskonstens regler.
  • Kortvågsslang
    Lär dig kortvågsslangen. Vänj dig vid korrekt terminologi. Säg inte “radio fyra” utan “läsbarhet fyra”. Öva på bokstavering och finslipa de förkortningar som används i telegrafin samt Q-koden, så att de blir ditt andra språk INNAN du börjar sända på banden. Använd alltid bokstavering på rätt sätt. Bokstavera Alfa, inte Alabama. Vi återkommer till detta i kapitel 8.
  • Lyssna!
    Som nybliven radioamatör vill du förstås börja sända omedelbart. Det är helt naturligt, men lägg tills vidare undan mikrofonen och flytta undan telegrafnyckeln. Bekanta dig med alla funktioner på din utrustning. På så sätt undviker du obehagliga överraskningar under trafik. Börja också med att lyssna. Den som börjar med att lyssna får fler lyckade kontakter.  Vi återkommer till detta i kapitel 8.
  • Korrekt användning av anropssignalen
    Använd din anropssignal på rätt sätt. Kom ihåg att du var tvungen att klara ett svårt prov för att få arbeta på banden. Var därför stolt över din anropssignal – den är unik! Det är bara om du använder den på rätt sätt som din sändning är laglig. Har du någon gång hört anropssignalen  till exempel 4ZZZZ? Om jag tänker rätt är det en station från Israel. Från Belgien?? ON4ZZZZ – så låter en korrekt anropssignal. Kom ihåg att signalen består av ett prefix och ett suffix. Om någon stal din bil, skulle du då bara uppge en del av registreringsnumret för polisen?
  • Var artig
    Detta är det kortaste, men kanske viktigaste rådet jag kan ge dig. Var alltid artig. Det du sänder hörs av många. Du kommer långt genom att följa detta enkla råd. Vi behandlar detta mer utförligt i avsnittet om konfliktsituationer.
  • Några anmärkningar om VHF/UHF-kontakter via repeatrar
    De flesta anmärkningarna i följande kapitel gäller DX-kontakter på kortvågsbanden. Många av dem är dock tillämpliga även på VHF-kontakter. Framför allt gäller detta trafik via repeatrar. De är konstruerade för att öka räckvidden – främst för mobila och portabla stationer. Alla användare av basstationer bör ha detta i åtanke, särskilt när de kan genomföra kontakten utan hjälp av en repeater.
    Den som genomför trafik via en repeater måste komma ihåg att det inte finns någon „ensamrätt” till att använda den. Detta gäller egentligen trafik på alla frekvenser. Utanför repeatrar gäller principen: den som först tar frekvensen använder den. På en repeater bör däremot alla ha fri tillgång till dess frekvens.
    När man använder en repeater är det praxis – om än inte alltid en skyldighet – att göra pauser mellan sändningarna. På så sätt ger vi en annan station möjlighet att få tillgång till repeatern. Om vi inte gör pauser och inte lyssnar finns inte den möjligheten. Tänk på detta när du arbetar via en repeater!
  • Hur genomför man ett QSO? Vad kan jag prata om?
    Nykomlingar blir inte sällan förvånade över sin första kontakt med amatörradio. Många kontakter slutar efter ett enkelt utbyte av anropssignaler och rapporter. Men det måste inte vara så! Till en början tyckte jag inte om dessa korta kontakter utan föredrog längre samtal. I själva verket – „pratade jag strunt”. Och det är inget fel med det. Med tiden blev dock mina kontakter mycket korta. Alla har sina egna vanor och man bör inte påtvinga dem andra.
    Vår hobby har främst en teknisk dimension, men innehållet i kontakterna behöver inte begränsas till detta. Å andra sidan är amatörradio inte skvaller. Använd sunt förnuft när du väljer samtalsämnen. Undvik religion, politik och reklam för affärsverksamhet. Ensidiga sändningar och annonser är också förbjudna.
    Den belgiska handboken – nu för första gången utökad med ett kapitel om operatörsprocedurer – förklarar hur man upprättar radiokontakter. Nedan återger jag några av råden därifrån, kompletterade med några egna kommentarer:
    Innan du börjar sända på en viss frekvens ska du alltid kontrollera att den inte används av andra stationer. Om frekvensen är ledig kan du ropa CQ –  allmänt anrop – (troligen härlett från orden Seek You – jag söker dig – enligt Pat W5THT). Se avsnitt 7 – Hur ropar man CQ?
    Ordningen för att ange anropssignaler under en kontakt är enkel och oföränderlig: ange först motstationens signal och sedan din egen. Till exempel: (du är ON4ZZZZ) Tack OM, mikrofonen till dig – ON4XXXX de ON4ZZZZ. Detta uttryck betyder slutet på din sändning och att frekvensen lämnas över till motstationen. Och kom ihåg – var artig. Avsluta alltid kontakten genom att ange din anropssignal. Om du arbetar intensivt på ett band och sänder ofta och kort, ska du ange den minst var femte minut. Gör i så fall regelbundna pauser så att den som behöver det kan ropa på dig. Kom ihåg att du en dag kan höra ett nödanrop på banden – var beredd på det!
    Under ett „inträde” ta inte upp en mängd olika ämnen. Tala kort och konkret så att din motstation kan svara. Kom ihåg att ni inte alltid talar ett språk som ni behärskar tillräckligt väl för en ledig diskussion. När du avslutar din sändning kan du använda ordet „over” – erfarenheten hjälper dig att avgöra när du ska använda det och när du inte ska göra det. På samma sätt kan du i telegrafi avsluta genom att sända „K” eller „KN” om du vill vända dig till en specifik station (vars anropssignal du nyss angav). Ett QSO i telegrafi avslutas med att sända signalen SK. Vid telefoni kan du använda „Out” eller „ Clear”.
    Någon uppmärksammade mig på följande: vissa operatörer verkar glömma att de själva också en gång var nybörjare. Ibland hör man en station ropa „CQ DX”, som skäller ut den lokala station som svarar på anropet med grova ord. Den här „lokala” nybörjaren bör förstå att det är olämpligt att svara på ett sådant anrop. DX-jägaren kan i sin tur påminna sig om sina egna första steg, när han ropade på alla utan undantag för att få ett nytt land. Påminn dig och visa förståelse i stället för aggression.  I en sådan situation ger jag en kort rapport, loggar kontakten och meddelar att jag söker DX. Nybörjaren förstår oftast detta och lyssnar noggrannare nästa gång. Han får ändå glädjas åt det nya landet – och det är ju det som är meningen! Ge därför alla en chans och glöm inte dina egna första steg.
  • Hur ropar man CQ?
    Förvissa dig om att frekvensen är ledig. Det räcker inte att bara lyssna – du måste fråga om någon använder den. Vid SSB kan du till exempel, efter att ha lyssnat en längre stund, fråga „Is this frequency in use?”. Glöm inte att ange din anropssignal. Vänta ett ögonblick på svar och upprepa frågan. Om ingen svarar även denna gång kan du med gott samvete ropa CQ. Om du arbetar med CW eller RTTY frågar du med uttrycket „QRL?”. Vissa operatörer tror felaktigt att ett ensamt frågetecken räcker. Det är fel – om en kontakt pågår på frekvensen och du inte hör den ena stationen kan din sändning „?” missuppfattas av de övriga stationerna på frekvensen. Du kan genom detta beteende utlösa kaotiska reaktioner från olika „poliser” (se kapitel 12) – medan „QRL?” med säkerhet uppfattas entydigt av alla. I telegrafi ska du också använda entydiga svar: R (received / mottaget, roger), Y (yes / ja), Yes, QSY.
    Om du av misstag börjar sända på en upptagen frekvens – särskilt om det är en expeditions- eller sällsynt DX-frekvens – löper du stor risk att bli „utskälld”. Ta det lugnt och reagera aldrig. Byt frekvens eller – om du vill veta vems frekvens det är – lyssna lugnt. Fråga inte vilken DX det är.
    Många problem kan undvikas genom att följa den enklaste regeln för en god operatör: LYSSNA! Denna järnregel, tillsammans med frågan „QRL?” hjälper dig att undvika obehagliga situationer när du letar efter en ledig frekvens.
    När du väl ropar CQ ska du undvika följande: 10 × CQ + 1 × anropssignal. Det är klokare att sända CQ två gånger och upprepa anropssignalen tio gånger. (Jag överdriver naturligtvis – fyra gånger räcker gott och väl!) Det viktigaste i anropet är att förmedla VEM som sänder det, alltså din anropssignal. Om förhållandena är dåliga eller en avlägsen station ska ta emot dig är det viktigt att din anropssignal uppfattas, inte ordet CQ. Att ropa CQ 15 gånger och sedan ange anropssignalen motverkar syftet. Övning ger färdighet. Om du saknar erfarenhet, lyssna på hur andra gör. Snart utvecklar du din egen effektiva stil för radiotrafik.
  • Pileup
    När du väl har fått DX-bacillen och börjar jaga DX kommer du ofta att behöva hantera en pileup. När den sökta stationen dyker upp på bandet uppstår mycket snabbt en grupp radioamatörer som vill få kontakt med den. När en kontakt avslutas börjar mängden omedelbart ropa på DX-stationen. Denna mängd ropande stationer är just en pileup.
    Inte bara sällsynta länder „skapar” pileup. På banden kan man ofta höra expeditioner till obebodda, avlägsna öar eller länder där amatörradioaktivitet saknas. Syftet med sådana expeditioner är att möjliggöra kontakter för så många intresserade som möjligt. Det är uppenbart att kontakter med expeditioner bör vara SÅ KORTA SOM MÖJLIGT för att ge så många som möjligt tid att få en kontakt. Kom ihåg att operatören på en sådan station inte är intresserad av ditt QTH, vilken utrustning du använder eller vad din hund heter.
    Vilket är det bästa sättet att snabbt „få in” en sällsynt station eller expedition i loggen?
    " LYSSNA  LYSSNA och lyssna igen!
    Du kanske frågar: varför ska jag lyssna? Det är enkelt – en operatör som lyssnar vet vad som händer på frekvensen och kan lättare navigera i en pileup.
    Genom att lyssna uppmärksamt märker du hur stationen du är intresserad av arbetar, och om den arbetar split med mera. Kontrollera under lyssningen följande inställningar på din utrustning: har du valt rätt antenn, har du aktiverat SPLIT och har du ställt in utrustningen på en LEDIG frekvens? Tyvärr hör man ofta att den sistnämnda åtgärden görs PÅ DX-stationens frekvens. Fel! Ett sådant beteende leder till att så kallade „poliser”(se kapitel 12) dyker upp och hindrar många från att få kontakt, eftersom den sökta stationen inte längre hörs i kaoset. Innan du börjar sända ska du försäkra dig om att du har uppfattat DX-stationens anropssignal korrekt. Ofta hittar vi DX-stationens frekvens genom information på DX Clustret. Spotar på kluster kan innehålla fel. Kontrollera att du har uppfattat DX-stationens anropssignal korrekt. Då slipper du obehag i form av ett returnerat QSL-kort med anteckningen „NOT IN LOG” eller „NOT ACTIVE THAT DAY”.
    En erfaren DX-stationsoperatör som märker att han inte kan kontrollera stationerna som ropar på hans frekvens går över till SPLIT. På så sätt förblir frekvensen där han sänder ledig, vilket gör det betydligt lättare att ta emot hans station. En mindre erfaren operatör fortsätter att arbeta simplex  och förlorar kontrollen över pileupen tills han uppgivet går QRT. I en sådan situation kan du under QSO:t föreslå att DX-stationen använder SPLIT. Naturligtvis bara när det är många som ropar och DX-stationen har svårt att hantera situationen. Då kommer de övriga operatörerna att vara tacksamma om du lyckas övertala DX-stationen att arbeta SPLIT.
    Låt oss titta på några typiska situationer i en pileup.
    • a) SSB-pileup i simplex
      Vilket är det bästa sättet att tränga igenom mängden av SSB-stationer som ropar på samma frekvens? Vänta tills det föregående QSO:t är avslutat! Det viktigaste är att känna av rätt ögonblick. Om du kastar dig in bland de ropande direkt efter föregående kontakt lyckas du förmodligen inte. Vänta ungefär sju sekunder och ange hela din anropssignal EN GÅNG. Och lyssna …
      Vilken metod du använder beror helt på din erfarenhet. Lyssna noga på vad som händer i SSB-pileupen. Lägg märke till hur mycket som beror på den takt DX-stationen arbetar i och hur effektivt (eller inte …) den plockar ut stationer ur mängden. Om du ropar omedelbart efter föregående kontakt försvinner din anropssignal bland dussintals andra. Stationer i pileupen anger sin anropssignal två, tre och ibland fyra gånger. Under tiden har DX-stationen redan svarat en av dessa stationer, men ingen hör den eftersom någon fortfarande ropar utan att lyssna på vad som händer. Om du väntar de nämnda sju sekunderna är chansen stor att större delen av mängden redan har ropat färdigt och just hämtar andan. Utnyttja ögonblicket och ange din anropssignal EN GÅNG. Och lyssna … Ange anropssignalen relativt snabbt. All utdragning är meningslös. Oscar November Four Zulu Zulu Zulu Zulu – så ska din anropssignal låta. Slösa inte tid på att dra ut anropssignalen till Ooooooscaaaar Noooooooveeembeeer Fooooour Zuuuuuluuuuu…..” Var samtidigt uppmärksam på korrekt användning av det fonetiska alfabetet. Kom ihåg att bokstavering används för att undvika missförstånd. Därför har de 26 bokstäverna tilldelats bestämda ord. I en DX-pileup lyssnar DX-stationen på en kakofoni av dessa ord och försöker urskilja större delar. Om du ändrar bokstaveringssätt gör du bara uppgiften svårare.
      Det händer mycket ofta att DX-stationen inte uppfattar just DEN bokstav som uttalades på ett annat än standardiserat sätt. Till exempel: „Lima” låter entydigt och kort. Många använder däremot ordet ” London”. Om din signal är svag kommer DX-stationen snabbare att uppfatta „Lima” än „London”. Det finns fler sådana exempel. Bravo – Baltimore. Echo – Easy (mycket dåligt!). Hotel – Honolulu (dåligt). Juliett – Japan. Kilo – Kentucky. Lima – London (dåligt). November – Norway (mycket dåligt). Oscar – Ontario/Ocean (mycket dåligt!). Papa – Portugal (mycket dåligt!). Quebec – Quitto (mycket dåligt!). Romeo – Radio. Sierra – Santiago. Tango – Toronto (dåligt). Uniform – United/University (dåligt!). Victor – Venezuela (dåligt). Whiskey – Washington (mycket dåligt). X-ray – Xylophone (mycket dåligt). Yankee – Yokohama (mycket dåligt!). Zulu – Zanzibar (dåligt).
      Observera att DX-stationen kan uppfatta en svag station inte bara genom att höra de konkreta orden utan även delar av dem, stavelser eller intonation. Om en stavelse försvinner på grund av störningar kan ordet ändå rekonstrueras.
      Om DX-stationen svarar dig med hela din anropssignal ska du inte upprepa den. Ange rapporten och slösa inte tid. Ju kortare kontakt, desto bättre. De övriga operatörerna kommer definitivt att uppskatta det. När du ropar på en DX-station i en pileup ska du aldrig ange dess anropssignal! Det är irriterande! DX-stationen vet trots allt själv vad den heter. Alla andra som ropar vet också varför de är där. Dessutom förlorar du tid igen. Ange din egen anropssignal en gång – det räcker. Två gånger är maximum – och jag rekommenderar det egentligen inte. Möjligen i en situation där DX-stationen hör dåligt och du måste upprepa den. Tre gånger är överdrivet. Om DX-stationen svarar genom att ange en del av din anropssignal, lägg tonvikten på den del som saknas.

      Till exempel:
      – XU7ACV, QRZ?
      (vänta sju sekunder)
      – ON4ZZZ
      – ON4ZZZ You’re 59 QSL?
      – QSL 59
      – Thanks, XU7ACV, QRZ?
      – XU7ACV, QRZ?
      (vänta sju sekunder)
      – ON4ZZZZ
      – 4ZZZZ You’re 59, QSL?
      – ON4
      – ON4ZZZZ, 59, QSL?
      – ON4ZZZZ Thanks! QRZ? XU7ACV…

      Om DX-stationen svarar genom att ange en del av en anropssignal som inte har något med din att göra – svara inte! Låt oss upprepa: svara inte, lyssna! Just nu vill DX-stationen inte höra dig. Om stationerna i pileupen följde denna enda enkla regel skulle DX-stationens logg innehålla  betydligt fler stationer. Tyvärr är många så kallade „DX-män” bara ute efter sig själva. Andra ropar tanklöst trots att de vet att DX-stationen inte kommer att svara dem. VARFÖR?! Det är rent slöseri med tid och ett uttryck för extrem egoism. Om DX-stationen ropar på någon och ber om „Only ….” (endast stationen …) betyder det att han redan har försökt ropa på en viss station flera gånger, men på grund av det klandervärda beteendet hos de ropande stationerna, som fortsätter trots uppmaningar till tystnad, kunde han inte höra den valda stationen. Detsamma gäller anrop för ett visst land eller en viss kontinent. Om DX-stationen bara ber stationer från Japan att ropa och ber européer att fortsätta lyssna, respektera hans önskan. Avstå från onödiga kommentarer och påtryckningar som „Europe Please” Det anstår inte en god operatör.

    • b) CW-pileup i simplex
      Samma anmärkningar som för SSB gäller även telegrafi. Det finns dock också skillnader som beror på denna emissionsforms särdrag. Ropa inte på DX-stationen genom att sända „de ON4ZZZZ” – det räcker med själva anropssignalen, utan „de” (som i telegrafi betyder från). Denna „de” stör DX-stationen när den försöker urskilja delar av anropssignalerna i pileupen. Detsamma gäller att avsluta sändningen med K – gör inte det. Ju mindre entydig information du sänder, desto större risk för misstag. I extrema situationer „K” kan uppfattas som en del av din anropssignal – särskilt om du har ett tvåbokstavssuffix (se kapitel 13).
      Om den ropande stationen (t.ex. du) inte sänder under en längre stund (t.ex. motsvarande två anropssignaler) kommer DX-stationens operatör att betrakta din sändning som avslutad.
      Lyssna noga på DX-stationens arbetstakt. Du märker vilka stationer den väljer. Anpassa din sändningshastighet till genomsnittshastigheten hos de stationer som fått kontakt. Att DX-stationen sänder med 40 WPM betyder inte att den arbetar bäst med stationer som sänder 40 WPM. Hastigheten kan bero på en önskan att spara tid. Sänk därför hellre hastigheten.
      Kom ihåg att inte störa när DX-stationen bara ber om en riktning, ropar med den mottagna delen av en anropssignal eller vänder sig till en specifik station genom att sända KN. Låt inte DX-operatören tappa tålamodet på grund av operatörer som oavbrutet ropar på  den station som DX-stationen försöker kontakta. Var inte en av dem!
  • c) RTTY och andra digitala emissionsslag – simplex-pileup
    Till skillnad från de föregående fallen kräver digitala emissionsslag att anropssignalen anges mer än en gång. Jag rekommenderar att ange den två eller tre gånger. Regeln är att inte göra det fler gånger än nödvändigt. Kom ihåg att när du anger din anropssignal är viktigare än hur många gånger du anger den. Känslan för rätt ögonblick – timing – är avgörande. Om du och de andra ropande stationerna översköljer DX-stationen med ändlösa anrop är det enda hoppet att den – innan den tappar tålamodet – går över till SPLIT.
  • d) SSB – SPLIT-trafik
    ” Att köra DX i split? Ha, hur lätt som helst! ” Kanske inte enkelt, men det är definitivt lättare. Nu kan hela operatörens uppmärksamhet koncentreras på att genomföra kontakter och inte på att hålla ordning på frekvensen. Antalet QSO:n ökar jämfört med simplex.
    Hur hamnar man snabbt i DX-stationens logg? Lyssna, lyssna och lyssna igen … Många av samma metoder som i simplex kan användas även här. Kontrollera att din TRX är inställd på korrekt SPLIT och lyssna en stund innan du börjar ropa. Kom ihåg att det bästa sättet är att ropa i rätt ögonblick. Du känner bland annat igen goda operatörer på att de bara behöver ett eller två anrop för att få kontakten.
    Genom att lyssna en stund innan du ropar kan du uppfatta arbetstakten hos operatören på stationen du är intresserad av. Kontrollera hur brett SPLIT den använder – 5 eller 10 kHz. Hur utnyttjar operatören detta område, var lyssnar han? Lägg märke till om det finns någon metod – och vilken. Lyssnar operatören exempelvis på SSB efter stationer var 2 kHz, eller snarare var 3:e eller 5:e kHz? Eller lyssnar han bara i början och slutet av fönstret? Fundera också på hur propagationen ser ut mellan DX-stationen och din station. Har du nu någon chans att tränga igenom mängden av stationer som ropar på honom, till exempel från Japan eller USA:s västkust?
    Och nu … ropa med hela anropssignalen. En gång. Och lyssna. Om du har läst allt ovan noggrant bör det inte vara svårt att ropa vid rätt tid och på rätt plats. Dessutom slår jag vad om att du snabbt lyckas få kontakt. Och nej – du behöver inte en kilowatt för detta. När du ropar, kom ihåg: om stationen du är intresserad av svarar med en del av en anropssignal och det inte är en del av din anropssignal – SÄND INTE! Jag kommer att upprepa det tills du tröttnar – INTE DIN ANROPSSIGNAL – INTE DIN TUR! Och det spelar ingen roll att du arbetar split. Du stör ändå, fördröjer hela processen och även dig själv.  Att andra gör så betyder inte att du också måste ansluta dig till de dåliga operatörerna. Gör inte det. Var en gentleman på bandet. Dessutom har du mottagaren på när du inte sänder när det inte är din tur, så du lyssnar och vet vad som händer på frekvensen, vilket ökar chansen att få kontakten.
    Jag rekommenderar återigen att du ropar din anropssignal endast en gång. Två gånger är det absoluta maximumet. Detta är verkligen viktigt. Olika operatörer arbetar på olika sätt. Ibland ber operatörer, för att minska pileupen, stationer att anmäla sig i ordning efter siffran i anropssignalen. Om den aktuella siffran inte är din distriktskod – sänd inte!
    • e) Telegrafi – SPLIT-trafik
      Alla anmärkningar om SSB-trafik i split gäller även CW-trafik. Läs dem gärna en gång till. Anpassa sändningshastigheten till genomsnittshastigheten hos de stationer som DX-stationen arbetar med. På så sätt sänder du med en hastighet som är bekväm för DX-stationens operatör. Ropa genom att ange din anropssignal EN GÅNG. Att ange den flera gånger i rad är meningslöst. Sänd en gång och lyssna! Om inget händer och du vill sända anropssignalen två gånger, använd QSK – då vet du om DX-stationen började svara någon (kanske dig) under din sändning. Om så är fallet, avbryt sändningen och använd det andra VFO:t för att hitta den station som den svarar.

    • f) RTTY och andra digitala emissionsslag – SPLIT-trafik
      Jag uppmanar dig återigen att läsa igenom anmärkningarna i avsnittet om SSB. De beskrivna teknikerna gäller även för digitala emissionsslag.
      Ropa genom att ange din anropssignal två gånger och lyssna sedan. Du kommer snabbt att märka att stationer som ropar två gånger gör ett misstag – innan de hinner sluta sända har DX-stationen redan svarat någon. Om propagationen tillåter det, försök hitta stationen som DX-stationen svarar med ditt andra VFO.

  • Att klättra någon i ryggen, eller Tail Ending
    För ungefär tjugo år sedan dök ett nytt trick upp – tail ending. Det var kontroversiellt från början och är det fortfarande. Det dök upp samtidigt som det andra VFO:t blev vanligare. SPLIT-trafik blev då mycket populär bland operatörer på DX-stationer och expeditioner. Mängden ropande lyssnade på DX-stationens kontakt med en station i det andra VFO:t. När korrekta anropssignaler och rapporter hade utväxlats, det vill säga när allt var klart och kontakten gick mot sitt slut, dök en station upp „som klättrade den på ryggen” på den föregående stationen. Om signalen var tillräckligt stark hade DX-stationen redan noterat anropssignalen och vände sig direkt till den noterade stationen när den föregående operatören slutade sända. I teorin skulle detta spara tid, men det visade sig snabbt att mycket få operatörer kunde göra det korrekt. I stället uppstod mängder av ropande stationer som ropade när som helst, vilket ledde till förlorad värdefull tid, ofullständiga QSO:n, felaktigt uppfattade anropssignaler, rapporter och så vidare.
    I dag, när disciplinen bland operatörer på banden blir allt sämre, råder det ingen brist på operatörer som ropar under någon annans kontakt. Om DX-stationens operatör svarar på ett sådant anrop tänker alla andra genast att det är så man ska ropa – eftersom metoden visade sig fungera. Då uppstår kaos på frekvensen.
  • DX-fönster​
    De ansvariga myndigheterna har avsatt vissa frekvenser för amatörradiotjänsten. Samtidigt har samma myndigheter inte delat upp dessa frekvenser efter emissionsslag. Därför behövdes en överenskommen frekvensindelning genom IARU. IARU Region 1:s bandplan avsätter två delar av 80-metersbandet där interkontinentala kontakter har företräde  Dessa frekvenser är 3500–3510 kHz samt 3775–3800 kHz. Det finns också en frekvens avsedd för DX-expeditioner på 20-metersbandet – 14195 kHz ± 5 kHz. Dessutom finns det traditionellt erkända bandsegment där DX-expeditioner eller länder med låg aktivitet kan „dyka upp”. Det är värt att känna till dessa bandsegment, även kallade „DX-fönster” och respektera dem.
    En gång, när jag arbetade från Centralafrika med låg effekt, ville jag möjliggöra „för så många stationer som möjligt att få kontakt med” ett sällsynt land. Jag sökte alltid efter en ledig plats i något av DX-fönstren för att ropa CQ. Jag hoppades att dessa frekvenser övervakades av DX-jägare som väntade på att något sällsynt skulle dyka upp. Vilken besvikelse det blev när det visade sig att frekvenserna var fulla av „vanliga” europeiska stationer som lugnt „pratade strunt”
    Många operatörer anser att DX-fönster finns till för att de ska ha någonstans att ropa CQ DX. Jag håller inte med. Fönstren är „skyddszoner” för svaga, avlägsna stationer. Det vore bra om starka stationer inte ropade CQ DX på dessa frekvenser utan i stället lyssnade mer efter avlägsna stationer.
    När du övervakar banden, håll ett öga på följande frekvenser:
    * (SSB) 1845 kHz, 3790–3800 kHz, 7045 kHz, 18145 kHz, 21290–21300 kHz, 24945 kHz, 28490–28500 kHz
    * (CW) 1830–1835 kHz, 3500–3510 kHz, 10103–10105 kHz, 14020–14025 kHz, 18075 kHz, 21020–21025 kHz, 24895 kHz, 28020–28025 kHz
    * (RTTY) ± 14080 kHz, 21080 kHz, 28080 kHz
    Kom också ihåg att DX-stationer kan dyka upp på en annan plats på bandet.
  • Konfliktsituationer​
    Det är värt att komma ihåg att vi ägnar oss åt en gemensam hobby och att etern är den plats där vi alla – hundratals och tusentals radioamatörer – möts. Det är naturligt att konflikter uppstår i en så stor grupp. Det går inte att helt eliminera dem, så det kan vara värt att lyssna till några välvilliga råd.
    Som vi konstaterade i kapitel 4 är det alltid värt att vara artig. Det är det bästa sättet att lösa konfliktsituationer på ett positivt sätt.
    Låt oss dock titta på ett helt extremt exempel – IZ9XXXX från Sicilien. Pipo har den irriterande vanan att ropa CQ på 14195 kHz – en frekvens som traditionellt är avsedd för trafik med DX-expeditioner och sällsynta DXCC-entiteter. Varje gång Pipo dök upp på frekvensen uppstod snart kaos. Operatörer från hela Europa som övervakade denna del av bandet i jakt på avlägsna stationer försökte hindra Pipo från att „ta frekvensen i besittning” själva frekvensen. Samtidigt hade han en smart metod – han frågade alltid om frekvensen var ledig. Och den var ledig, eftersom den skulle vara det om europeiska eller amerikanska DX-män skulle kunna höra anropet från en avlägsen station. Eftersom ingen svarade på Pipos fråga ansåg han att frekvensen var ledig och tog den genom att börja ropa. En mängd stationer svarade på hans anrop och påpekade att han använde en frekvens som traditionellt var avsedd för DX-expeditioner. Paradoxen var att nästan ingen av dessa stationer angav sin egen anropssignal och därmed bröt mot amatörradiobestämmelserna. Sedan den 1 januari 2006 har IARU Region 1 gett DX-expeditioner företräde i frekvensområdet 14190–14200 kHz.
    Jag observerade denna situation för första gången i mitten av 2003. Många gånger bevittnade jag hur många DX-män skällde ut Pipo. Lägg märke till att var och en av dem bröt mot reglerna för radioamatörer. Och om någon skulle få problem med de myndigheter som övervakar amatörradioverksamheten i de olika länderna, så skulle det snarare vara de än Pipo, som alltid angav sin anropssignal. Om vi försöker bedöma situationen objektivt måste vi erkänna att Pipo var en asocial radioamatör som gick många andra operatörer på nerverna. Hans agerande var dock alltid lagligt och inom de gränser som bestämmelserna anger.
    Vilket är då rätt sätt att hantera sådana fall? Du uppnår säkert ingenting genom att skrika eller komma med gliringar. Din inblandning får honom att känna sig stå i centrum och driver honom till nya upptåg. Det är bättre att lämna honom och byta frekvens.
    Den 12 augusti 2003 satte Pipo återigen mina nerver på prov. Jag svarade på hans CQ och vi hade ett QSO i ungefär 20 minuter på 14195 kHz. Under kontakten insåg jag att Pipo inte brydde sig det minsta om de tiotals sändare som skällde ut honom på bandet utan att ange sina egna anropssignaler. Han hade redan varit med om värre saker, som anonyma telefonsamtal där han hotades till livet (ett av dessa samtal besvarades av hans dotter!). Vi diskuterade på ett civiliserat sätt om Pipo borde upphöra med sitt „förfarande” eller inte, varefter 14195 kHz var ledig i några veckor. Naturligtvis återkom Pipo efter en tid. Men nästa gång, 2005, under en expeditionens trafik K7C dök Pipo upp och frågade om frekvensen var ledig. Jag svarade: ” Sri Pipo, men den är upptagen av K7C, 73 from ON4WW”. Pipo gick 5 kHz ned och saken var ur världen.
    I början av min amatörradiobana råkade jag ut för en mycket tråkig händelse på 21300 kHz. En av ON6-kollegorna hade en lokal kontakt på en frekvens där en stor DX-expedition arbetade. Jag uppmärksammade operatören på detta och bad honom byta frekvens. Som svar fick jag höra en ström av förolämpningar som jag inte återger här. Efter en tid insåg jag att denne ON6 och den ON4 som då var med honom regelbundet ockuperade lokala VHF-repeatrar. Kanske gjorde de så för att de var illa uppfostrade, eller kanske för att de hade blivit „uppfostrade” på ett sätt som fick dem att svara oförskämt när någon påpekade detta?
    Som avslutning ännu ett exempel på en händelse mellan två unga radioamatörer och en äldre kollega i Belgien. Två ON3 (i Belgien är detta prefixet för innehavare av NOVICE-licens) hade en kontakt via en VHF-repeater. Under kontakten meddelade den ena den andra att han hörde honom bra direkt (på repeaterns ingång). Då blandade sig en äldre kollega, ON4, i och beordrade arrogant båda samtalsparterna att lämna repeatern. Detta är oacceptabelt beteende. En radioamatör måste vara artig. En pågående kontakt kan avbrytas om man till exempel behöver använda repeatern för att ropa på någon. I övrigt är repeatern främst till för att ge portabla och mobila stationer möjlighet till kontakt.
    Och därmed kommer vi till nästa kapitel:
  • Poliser på banden
    Radioamatörssamhället bör i praktiken självt upprätthålla ordningen på de frekvenser som används. Så länge inget olagligt sker ingriper inte externa institutioner. Det betyder inte att det behövs någon intern polis för att upprätthålla ordningen. Självdisciplin räcker.
    Låt oss återvända en stund till vår bekante – Pipo från Sicilien. Om tillfälle gavs skulle han, på sin fråga „om frekvensen är ledig?” i stället för mitt lugna svar få höra en ström av förolämpningar från en självutnämnd DX-man och polis. Dessa förolämpningar och det allt grövre språket i kommunikationen är ett av tecknen på att situationen blir allt sämre.
    Av en sådan person som vår Pipo kan man förvänta sig att han roar sig med att stanna på 14195 kHz och ogärna flyttar någon annanstans. Om poliserna däremot ägnar sig åt att förolämpa honom kommer de inte bara snabbt att misslyckas med att få bort honom, utan expeditionen K7C kan inte arbeta. Alla förlorar tid: de intresserade kan inte arbeta med expeditionen och expeditionens medlemmar, som lagt ned energi och pengar, sitter nästan sysslolösa och hjälplösa. Allt tack vare överdrivet nitälskande poliser, alla möjliga sorters „medlare”. De flesta har dessutom goda avsikter, men genom förolämpande språk och ett snäsigt beteende ökar de aggressionen och kaoset på frekvensen. De poliser som kan behålla lugnet och är artiga lyckas oftare återställa ordningen på frekvensen. Båda typerna av poliser bryter dock mot bestämmelserna när de uppmärksammar andra på bandet, om de inte anger sina anropssignaler – vilket oftast är fallet.
    När kan man stöta på poliser? Oftast dyker de upp på DX-stationens eller expeditionens frekvens, framför allt när den arbetar split. Det händer ofta att en eller annan operatör glömmer att ställa in split på sin utrustning och ropar på DX-stationens frekvens. En sådan operatör ropar ofta på DX-stationen flera gånger och hindrar alla intresserade från att höra vad DX-stationen sänder. En sådan situation är en signal till poliserna att ingripa.
    En bättre uppfostrad polis försöker få inkräktaren bort från den olämpliga frekvensen genom att uppmana honom att gå upp eller ned (UP, DOWN). Han vill snarare hjälpa inkräktaren än straffa honom. Jag vill inte citera exakt vad jag hört på banden, för att inte sprida dåliga förebilder.
    Om du känner för att leka polis och påpeka något för någon, tänk då på vilka följder ditt ingripande kan få.  Kom ihåg att det värsta som kan hända är en eskalering av kaoset. Om någon redan påpekar saken – håll absolut tyst! Om du ändå vill påpeka något, gör det så snabbt och kort som möjligt – två eller tre bokstäver ur suffixet och informationen „UP” eller „DOWN” räcker helt och hållet. All längre information ökar bara kaoset.
    Exempel från CW:
    ON4WW råkar ropa på DX-stationens frekvens. Vill du vara en god polis? Sänd till honom „WW UP”. Om du bara sänder „UP” ON4WW kan han missförstå att du vänder dig till honom. Han kommer då att upprepa sitt misstag och sända på DX-stationens frekvens. Därmed väcker han fler poliser, som börjar tillrättavisa, köra bort eller förolämpa honom.
    Kom därför ihåg att adressera dina anrop entydigt. Att sända hela anropssignalen tar för lång tid – kom ihåg att allt sker på den frekvens som DX-stationen använder!!
    Det vore naturligtvis bäst om ingen kände sig „tvungen” att vara polis, men det verkar orealistiskt. Det viktiga är att de som försöker skapa ordning gör det effektivt. En välriktad tillsägelse kan återställa ordningen på frekvensen. Förolämpande kommentarer (LID, IDIOT) får motsatt effekt.
    En bra polis kan vara en räddning – två bra poliser är redan för många …
    Samma regler gäller vid SSB- och RTTY-trafik. Ange en del av anropssignalen (eller hela) och lägg till en tydlig uppmaning (UP/DOWN), så blir frekvensen för stationen du är intresserad av ledig igen.
    Med tiden märker du att den bästa reaktionen på polisernas agerande är att inte reagera verbalt. Försök omvandla eventuella negativa beteenden till något positivt. Och fortsätt lyssna – återigen detta magiska ord … – på vad som händer på frekvensen. I en sådan röra kan du paradoxalt nog få kontakt lättare. Naturligtvis bara om du lyckas höra vad DX-stationen sänder till dig medan poliserna roar sig som bäst …
    Kom också ihåg att varje polis – om han inte anger sin anropssignal – sänder olagligt
  • DX-ringarna och att ropa med ofullständiga anropssignaler​
    Som vi sade i kapitel tre  (korrekt användning av anropssignalen) ska man alltid använda hela anropssignalen, oavsett emissionsslag. I många DX-ringar – oftast på 15-, 20- och 40-metersbanden – skapar ledaren en lista över stationer som vill få kontakt med DX-stationen på frekvensen. För att samla in intresserade på listan skriver ledaren ned de två sista bokstäverna i de intresserade stationernas anropssignaler. Detta är felaktigt beteende. Tyvärr har många operatörer tagit över denna vana vid arbete med DX-stationer även utanför ringarna. När man ropar med delar av anropssignaler sänker man DX-stationens arbetstakt. Jag har ofta hört – även när jag varit „på andra sidan” som DX-stationsoperatör – hur någon ropar tre gånger genom att ange de sista bokstäverna i suffixet. Om han hade angett sin anropssignal en gång skulle kontakten ha tagit fem sekunder, men nu tar allt flera gånger längre tid.
    Vid CW- eller RTTY-trafik förekommer detta betydligt mer sällan. Det mest absurda exempel jag råkat ut för i telegrafi lät ungefär så här: någon ropar på mig genom att sända: „ XYK XYK”. Signalen är mycket stark, så jag vill logga den så snabbt som möjligt för att kunna arbeta med svagare stationer. Jag svarar „XYK 599”. Som svar hör jag „ Z88ZXY Z88ZXY 599 K”. Den trevliga operatören ropade på mig genom att använda de sista bokstäverna i sitt suffix och lägga till bokstaven K, som i telegrafi används som en uppmaning att sända. Detta „K” klistrades fast vid suffixets två bokstäver som om de tillsammans utgjorde ett helt suffix med tre bokstäver. Det är rent slöseri med tid!
    En sista anmärkning om DX-ringar. Många ledare hjälper ofta till att upprätta kontakter. Detta strider mot uppfattningen av amatörradio som upprättande av tvåvägskontakter. Försök genomföra QSO:t utan andras hjälp. Det kommer säkert att ge dig större tillfredsställelse.
  • Hur använder man frågetecknet och “QRZ”
    Det händer att vissa operatörer har den dåliga vanan att sällan ange sin egen anropssignal. Ett sådant beteende leder till problem. DX-män som övervakar banden hittar en station, men den anger inte sin anropssignal. Anta att den som hittade stationen inte har tillgång till DX Clustret. Efter en stunds lyssnande börjar de fråga efter anropssignalen genom att sända „QRZ”, „CALL?” eller „?” i telegrafi eller „What is your call?” på SSB. Det mest irriterande är att vissa operatörer gör detta trots att stationen de är intresserade av arbetar split. Det finns därför ingen chans att deras fråga hörs. Däremot hörs den av alla som försöker få kontakt med DX-stationen. Resultatet blir att poliser dyker upp och strax därefter kaos på frekvensen. För att undvika detta, följ regel nummer ett: LYSSNA! Ställ inte alla dessa frågor. Det påskyndar ingenting. Och kom ihåg att „QRZ” betyder „vem ropar på mig?” och har ingen tillämpning i det här fallet – det är ju du som ropar.
  • Hur arbetar man med conteststationer
    Innan du deltar i en tävling och ropar på en station som arbetar i den, ska du noggrant läsa tävlingsreglerna. I vissa tävlingar kan du på grund av reglernas utformning inte arbeta med alla stationer. Undvik att ropa på en station som inte vill eller helt enkelt inte kan arbeta med dig i den aktuella tävlingen. Tävlingsprogramvaran kan rentav göra det omöjligt att logga en sådan kontakt.
    Kom ihåg några allmänna regler för contesttrafik:
    Varje station vill genomföra så många kontakter som möjligt, så snabbt som möjligt. Gör därför korta QSO:n. Ropa aldrig genom att ange din anropssignal mer än en gång. Om conteststationens operatör har uppfattat din anropssignal korrekt ska du inte ange den igen – sänd bara rätt rapport. Om conteststationen svarar någon annan – sänd inte!
  • DX Cluster
    Ett kontroversiellt ämne. De flesta älskar kluster, men det finns också de som inte tycker om dem. För mig är det chockerande hur många felaktiga uppgifter (spotar) som förekommer i kluster. Om du anger information om en DX-station ska du kontrollera allt noggrant en gång till och rätta alla fel innan du trycker på Enter.
    Kluster har också en announce-funktion. Många operatörer använder den felaktigt för att uttrycka sina besvikelser och frustrationer eller fråga efter QSL-information. Här är några exempel på klusteranvändares beteende under den senaste expeditionen till 3Y0X (man kan se dem vid många andra tillfällen också):
    „Jag har ropat i tre timmar och ingenting”
    „Jag lyssnade i fem timmar och inte ett spår av någon signal – vilken usel expedition”
    „Dåliga operatörer, de har ingen aning om propagation”
    „Varför arbetar de inte SPLIT?”
    „Jag ber om RTTY”
    „BINGOOOOOOO”
    „Jag har ett nytt land!”
    „Mitt 276:e DXCC!”
    „Snaaaaälla, arbeta med Europa!
    Allt detta är meningslöst, ger ingenting och tillför inget positivt. DX Cluster är ett verktyg för att informera om aktiva DX-stationer. Och inget mer. Kommentarsfältet kan användas för att meddela vilket split stationen arbetar med, hur man skickar QSL-kort och så vidare. Klustret är till för spotar. Om det dessutom finns någon extra information bör den tillföra något för andra DX-män.
    Söker du QSL-information – skriv „SH/QSL<anropssignal>”. Om klustret du använder saknar sökfunktion för QSL-information, skriv „SH/DX<anropssignal>”. Då visas 25 spotar med information om den anropssignal du är intresserad av. Bland dem finns säkert också sådana som innehåller information om hur bekräftelsen kan erhållas. Du hittar dem ännu snabbare med kommandot „SH/DX<anropssignal> QSL INFO”. I resultatet visas de tio senaste spotarna med den intressanta stationens anropssignal som innehöll QSL INFO. Om du inte hittar något i klustret kan du söka på webbsidor.
    Om du irriterar dig över att du inte vet något – kungör det inte för andra. Om du inte får kontakt, förbättra hellre din station och din operatörskompetens än att hälla ut din frustration offentligt. Spotar som innehåller information av typen: „jag fick kontakten på första försöket” eller „jag fick kontakt med 5 W” säger egentligen inget om DX-stationens signal eller propagationsförhållandena. Det är bara information om författarens ego. På kluster ser man också ofta operatörer som använder dem för tvåvägssamtal. Kom ihåg att ett kluster inte är en chatt.
    Lägg inte ut information om en piratstation på klustret – den är inte värd någons uppmärksamhet. Om du däremot lägger ut information om en sådan station som vår kompis Pipo från Sicilien, vad tror du händer? Ja, precis – lägg inte ut honom heller på klustret. Sammanfattningsvis är det viktigt att lämna korrekt information. Ös inte över andra kollegor dina känslor, frustrationer och så vidare. Sanningen är att ingen bryr sig om ditt ego.
    Information om frekvens, split och QSL är däremot till nytta för alla. Använd därför klustret på rätt sätt. Om du inte vet hur du ska göra, leta efter instruktioner (skriv „SH/HELP”) och läs dem noggrant. Och kom ihåg att dina spotar  läses av hela radioamatörssamhället. Det är mycket lätt att förstöra sitt rykte. Intressant nog är det lika lätt att skaffa sig ett gott rykte.  Besök gärna sidan om „klustermonkeyna”  (http://www.kh2d.net/dxmonkey.cfm) – budskapet är entydigt!
  • Råd till operatörer på DX-stationer och DX-expeditioner
    Tycker du om semester med familjen och radio? Eller arbetar du utomlands och har möjlighet att köra radio på fritiden? Eller har du – enligt din XYL – blivit helt tokig och tänker spendera dina pengar på en DX-expedition? Anta att du planerar att sända från ett land som är eftertraktat på banden. Ju mer eftertraktat det är, desto större är risken att du råkar ut för de situationer som nämnts ovan (poliser, ingen lyssnar på dina instruktioner och så vidare). Det viktigaste är att du själv kontrollerar situationen.
    Om du åker på semester till Spanien eller Frankrike kommer du knappast att ha en mängd stationer som vill ha kontakt på frekvensen. Om du åker till Cypern, Kreta eller Balearerna kommer du säkert att ha en del som ropar. Ditt arbete har fört dig till Iran och du hade turen att få en lokal licens? Sätt dig bekvämt, för snart kommer du att svettas rejält!
    Om du däremot lyckas ordna en resa till Scarborough Reef och aktivera en station där – pileupen kommer att bli otrolig! Spänn fast säkerhetsbältet!
    Hur kan man „bemästra” mängden ropande stationer och behålla kontrollen över den? Det är ingen enkel uppgift. Här är några råd. Ange anropssignalen efter varje kontakt. Om du har oturen att ha en lång anropssignal, till exempel SV9/ON4ZZZZ/P, ange den åtminstone en gång per tre QSO:n. Om du arbetar simplex och märker att du inte kan uppfatta hela anropssignalen eller att stationerna du svarar inte säger något, gå över till split. Kontrollera först att frekvensen där du ska lyssna är ledig. När du arbetar split ska du påminna om detta efter varje QSO. Ange vilket split du använder. I telegrafi kan det till exempel vara 1, 2 eller 5 kHz upp, och på SSB 5 kHz eller 5–10 kHz. Använd inte mindre än 5 kHz split på SSB. Du kommer att bli förvånad över hur brett vissa stationer arbetar på SSB. Om du använder 2–3 kHz split på SSB kan dessa signaler störa frekvensen där du sänder fullständigt.
    Försök hålla det område du lyssnar inom så smalt som möjligt. Ta inte frekvenser i anspråk i onödan.
    Om du på SSB lyckas uppfatta en del av anropssignalen från stationen som ropar på dig – vilket ofta händer i en pileup – ange rapporten och det du uppfattade. Till exempel „Yankee Oscar 59”. Använd inte frågetecken i telegrafi i stället för de bokstäver i anropssignalen som du inte uppfattat. Av okänd anledning tolkar de flesta operatörer i en pileup frågetecknen som en uppmaning att sända. Detta trots att den del av anropssignalen du sände inte har något med deras egen att göra. Exempel: 3TA 599, inte ??3TA 599. I det andra fallet börjar mängden ropa på dig. Oavsett emissionsslag är det oerhört viktigt att ange hela anropssignalen för den station som du tidigare gav rapporten till, med hjälp av den mottagna delen av dess anropssignal. Koncentrera först ansträngningen på att uppfatta hela anropssignalen och sänd den sedan, så att operatören är säker på att du uppfattade den korrekt. Detta påverkar också pileupen. Om operatörerna ser att du konsekvent försöker avsluta kontakten kommer de att vara mer disciplinerade. Om du däremot „ger upp” saken och börjar arbeta med en annan station – då har du förlorat. Det blir kaos på frekvensen, eftersom alla vill fånga din uppmärksamhet.
    Arbeta inte med stationer som bara anger två bokstäver ur anropssignalen. Säg tydligt att du vill höra hela anropssignaler. Om du arbetar SPLIT och märker att stationerna du svarar inte reagerar, lyssna på sändningsfrekvensen. Kanske stör någon polis dig fullständigt. På de högre banden är den maximala sändningshastigheten på CW 40 grupper. På de lägre banden (160–40 m) ska du sända med 20–30 grupper beroende på förhållandena.
    Informera alltid pileupen om vad du gör. Om du går QRT – säg det. Vill du ta en kort paus? Säg QRX 5. Byter du band, emissionsslag eller frekvens? Säg det. Det är  mycket irriterande för operatörer som vill få kontakt med dig när de inte vet vad du tänker göra.  Om du trots allt inte klarar av mängden ropande och odisciplinerade stationer – gå QRT, byt frekvens eller band. Låt aldrig nerverna ta över på bandet. Skäll inte på någon.
    Om pileupen blir så stor att den omöjliggör trafik kan du försöka arbeta med enskilda regioner, kontinenter eller efter siffrorna i anropssignalerna. När du arbetar med olika regioner ropar du på kontinenter (till exempel Europa) eller regioner (USA:s västkust). Under tiden väntar operatörer från andra delar av världen på sin tur. Att arbeta efter siffror innebär att du ber stationer med efterföljande siffror i anropssignalen att ropa (0–9). Fördelen med regionsarbete är att du ger kontinenter med betydligt sämre propagation i din riktning än andra, gynnade kontinenter en chans.
    Några saker att komma ihåg när du arbetar med olika regioner:
    Om du använder denna metod för att pileupen är för stor, byt arbetsriktning ganska ofta. Försök också informera om dina planer, till exempel genom att säga att du därefter kommer att ropa på Japan. Arbeta ungefär 10 minuter med en kontinent. När du har minskat pileupen något, återgå till normal trafik. Denna arbetsmetod rekommenderas inte. De allra flesta operatörer har inget att göra under större delen av tiden och väntar nervöst på sin tur. Dessutom har de ingen garanti för att du kommer att ropa på deras region eller nummer.
    De oroar sig för förändringar i propagationen eller för att du när som helst kan gå QRT. Dessa nervösa operatörer är potentiella poliser. Kom ihåg att när du arbetar efter siffror väntar 90 % av dem som vill ha kontakt med dig sysslolösa! Trots de uppräknade nackdelarna är dessa metoder ibland nödvändiga för att få kontroll över pileupen, särskilt för operatörer som fortfarande har mycket att lära.
    När du arbetar efter siffror ska du komma ihåg följande: Om du redan har börjat arbeta efter siffror – slutför det. Ibland går operatörer som arbetar på detta sätt QRT halvvägs eller överger idén att arbeta efter siffror. Förstå att om du gör sådana „nummer” vinner du inte pileupens sympati. Var uthållig – börja från noll och fortsätt systematiskt – genom 1, 2, 3 … fram till 9. Hoppa aldrig mellan siffrorna – pileupen kommer att hata dig! Gör tio kontakter med varje siffra, inte fler. Se också till att inte favorisera någon siffra. Försök informera om hur många stationer med den aktuella siffran du har kontaktat innan du ber om nästa siffra. Och kom ihåg – 90 % av operatörerna sitter sysslolösa. Det är potentiella poliser som sänder på din frekvens. Undvik denna metod när du kan.
    Det händer att vissa operatörer, utöver de nämnda metoderna, försöker arbeta efter länder. Det bör alltid undvikas. Jag upprepar: arbeta inte på detta sätt, för då riskerar du att dra på dig massor av poliser från länder som väntar på sin tur. Dessutom är det omöjligt för dig att ge alla DXCC-entiteter en chans.
    Och en avslutande anmärkning: det viktigaste är faktiskt att du håller en jämn arbetstakt. Om du finslipar denna del blir du mindre trött och får fler kontakter. Hela nöjet blir dessutom större.
  • Övriga anmärkningar
    Brum på din ton under CW-sändning  kan vara irriterande för dem som lyssnar. Om din sändare producerar „skräp” – reparera den. Gör det själv – var radioamatör! Andra radioamatörer kommer att vara tacksamma. Detsamma gäller överstyrda SSB-signaler. Kontrollera att din signal är ren.
    Q-koden och sifferkoden (73/88) skapades för att vissa standarduttryck skulle kunna sändas och tas emot snabbare med telegrafi. Egentligen bör de inte användas vid telefoni. Varför säga „sjuttiotre” när du kan säga „hälsningar” (t.ex. „regards”)? Försök hålla måtta och överanvänd inte koder på telefoni.
    Om en DX-station sänder telegrafi så snabbt att du inte kan uppfatta den, men verkligen vill få kontakt, kan du använda avkodningsprogram. Om du inte gör det slösar du mycket värdefull tid på en enda kontakt. Kom ihåg att andra också vill få kontakt och att alla vill spara tid.
    „QSO NOT IN LOG” – om dina kort ofta kommer tillbaka med denna anteckning är det ett tecken på att det är dags att förbättra din operatörskompetens. Lyssna – det är krav nummer ett! Om du inte hör stationen, varför ropar du då på den? Läs denna text och följ den, så förbättrar du dina resultat. Vill du slå vad om att du slutar få kort i retur med anteckningen „NOT IN LOG” ?
    Om vi ändå talar om QSL-kort säger ett gammalt talesätt: „ Ett QSL-kort kröner QSO:t”. De flesta operatörer har naturligtvis inget emot att ditt kort når dem. Men vissa har en annan inställning. För mig personligen är det viktigt att svara på alla kort jag får, oavsett om de kommer via byrån eller direkt, och oavsett om jag får dem för radiokontakter eller lyssnarrapporter. I Belgien har vi den fördelen att QSL-byråns service ingår i medlemsavgiften till vår nationella radioamatörorganisation UBA. Att använda QSL-byrån är för oss det billigaste sättet att skicka kort över hela världen. Men alla har inte sådan tur. I olika länder fungerar QSL-byråerna enligt olika regler och vissa är inte alls billiga. Kom ihåg det när du skickar ditt kort. Försök kontrollera om landet du skickar kortet till har en fungerande byrå. Om inte, överväg att skicka kortet direkt tillsammans med SAE (självadresserat kuvert) och pengar för att täcka portot (t.ex. IRC-kupong).
    Det är också möjligt att bekräfta kontakter elektroniskt, till exempel via Logbook of the World som drivs av ARRL.
    Där behövs inga papperskort, även om jag fortfarande tycker att sådana är roliga!
    Vissa DX-stationer använder QSL-managers. Deras operatörer överlåter av olika skäl kortadministrationen till andra personer. Du hittar deras kontaktuppgifter på internet, till exempel på www.qrz.com – en sida som ofta anges som QSL INFO även under kontakter.
    Några ord om nationella radioamatörorganisationer. Under andra världskriget förlorade radioamatörerna sina licenser och sin utrustning. Vilka organisationer tror du arbetade gentemot myndigheterna för att återupprätta denna verksamhet? Just det, de nationella organisationerna – IARU:s medlemmar. Det var de som var vår röst i samtal med myndigheterna, och det vore bra om de fortfarande hade en lika stark röst. Tillsammans är vi starkare. Om du inte är medlem i din organisation, fundera på om du skulle kunna gå med.
    Ni som klagar på den dyra QSL-byrån i ert land kanske kan fråga er organisation varför Belgien kan ha en billig byrå medan ni inte kan det. Engagera er. Skulle ni kunna erbjuda organisationen er hjälp? Kom ihåg att den är er gemensamma röst i samtal med myndigheterna. Och styrkan i den rösten beror på er.
    På internet finns många informationskällor om DX-stationers aktivitet. Listan över webbsidor skulle bli mycket lång, så här nämner jag bara några: 425 DX Bulletin, Ohio Penn DX Bulletin och ARRL:s propagationsbulletiner. För övriga hänvisar jag till sökmotorer. Bekanta dig också noggrant med IARU:s bandplan för din region samt lokala bestämmelser utfärdade av nationella myndigheter – exempelvis Krajowa Tablica Przeznaczeń Częstotliwości i Polen. Skriv helst ut dem och sätt upp dem på en synlig plats.
    IZ9XXX och Pipo är något modifierade uppgifter om en av de sicilianska hams.
    Till sist förtjänar vi alla lite skratt. Besök sidan DL4TT och läs hans träffsäkra kommentarer i artikeln „Dog X-ray” på webbplatsen http://www.qsl.net/dl4tt/DawgX-rayClub.html
  • Sammanfattning
    Allt började mycket blygsamt. Med glädjen när jag lyckades få kontakt med någon expedition. Med en lågeffektsstation lyckades jag få över 300 DXCC. Det fanns ingen särskild hemlighet bakom detta, bara en mycket stark önskan att få ett nytt land. Det innebar att jag plöjde igenom tryckta DX-tidningar, lyssnade på den lokala DX-kanalen på 2-metersbandet. Där utbytte äldre DX-män information, och genom att lyssna på deras samtal kunde jag få veta vad nytt de hörde på sina fantastiska antenner. Det blev också många sömnlösa nätter och timslånga anrop – ibland utan framgång – för att få just detta enda QSO. Ibland tog man semester för att få ett nytt land. Och egentligen ser det fortfarande blygsamt ut. När andra DX-män besöker mig frågar de alltid „Pojk, är det verkligen allt du har? Och du kör alla dessa DX med det?”
    Det är verkligen så att viljan att få en ny DXCC-entitet kan vara så stark att den får människor att bygga antennsystem, bygga ut stationen och så vidare. Men det handlar inte om att bygga en megastation. I själva verket är det operatörskonsten som leder dig till framgång. Ibland har jag lust att gå och visa alla som klagar i klustret hur man får ett QSO i stället för att slösa tid på att häva ur sig sin frustration.
    Jag önskar er alla lycka till med kontakterna med nya länder. Jag hoppas att dessa råd åtminstone i någon mån bidrar till en högre operatörsnivå. Om ni inte lyckas tränga igenom pileupen kan ni alltid ringa efter mig. En ordentlig öl för det nya landet ni fick från er station är allt som behövs …
    Och kom ihåg att ingen är ofelbar. En dag kommer du säkert att höra författaren till denna artikel göra något misstag på bandet. Om så sker – le och uppför dig bättre än han.
    Jag tror att ni kommer att nå många framgångar på banden. Tack till alla vänner som engagerat sig i detta projekt.
ON4WW – Mark
(April 2006)